Vad jag har reflekterat under min tid som bloggare är att det nästan är lite skuldbelagd om du erkänner att du
läser bla Blondinbella;s blogg.
Jag brukar läsa unga människors skrivna ord, oavsett om de är kända eller inte. Det beror på var jag hamnar, vilka tankar jag har, i mån om tid. Jag tycker det är roligt att läsa ungdomars blog just därför de skriver så öppet om så mycket som vi vuxna nästan inte våga skriva om. De är kaxiga, de är sårbara, de är söta, ibland naket ärliga, de är irriterande värre ibland.
Vi vuxna har mycket att lära oss utav unga människor, nu syftar jag inte bara på denna nämnda blogg. Jag har kommit i kontakt med väldigt fina ungdomar som skriver om sina tankar och längtan, om drömmar och om hur det är att vara ung i dag. Många av deras drömmar får mig att le, för jag minns än, hur det var att vara ung och drömmande. Många ungas ord får mig ledsen, för det finns en sorgsenhet i mångas hjärta. Det finns också månget skri på hjälp. Det är skrämmande för det finns många som inte mår bra. Men det finns också många ungdomar som åker berg och dalbanor i sina ord och känslor, så som det ska vara. För det är så det är, att vara ung. Minns du inte det? Du som har lämnat ungdomstiden bakom dig.
Läser man unga människors bloggar får man också en bit nutidshistoria sett ur ett ungdomsperspektiv, till skänks.
När det gäller framgångsrika unga flickors bloggar så är det skrämmande att läsa vilka kommentarer som skrivs av oss vuxna. Dessa unga tjejer blir utsatta för påhopp och spe och ibland förfäras jag över hur många vuxna som spyr galla och är det så underligt att ungdomarna slår tillbaka i ord?. Det finns också många som försöker rida på de ungas bloggframgång, som provocerar i hårda ord för att nå fram. Det syns så tydligt och Jante frodas.
Men jag blir onekligen illa berörd när jag läser de nedlåtande ord av vissa vuxna bloggare som anses sig vara intelligenta och intellektuella och som vet allt.
Ni där! Stopp! Stanna! Reflektera dessa ord: De är unga, har vi inte alla varit unga? Det vi tänkte, tyckte och visste när vi var unga, är inte alltid detsamma som vi tänker, tycker och vet nu, när livets skola har lärt oss ett och annat.
Var vi när vi var unga, perfekta och kunde allt om alla och om livets mysterier och historiska fakta? Om samlevnad och om hur det är att växa och leva i kris runt om i landet och runt om i världen?
Ni som håller på med nätmobbning, hur vuxna är ni egentligen? Bara en sidoreflektion när jag läste den här artikeln om att
de vuxna värre än barnen på nätet . Vilken förebild vi är för de unga, eller hur? Men det är lättare att spy galla över unga än att se sig själv med självrannsakande ögon?
Vad är som är fascinerande med bloggvärlden? För mig är denna oerhörda möjlighet att själv välja vad jag vill läsa utifrån vilken sinnestämning jag är på. Men framför allt är det mångsidigheten som fascinerar mig som mest.
Jag vill inte alltid läsa om krig och elände, utan jag tycker det är roligt att läsa lite annat också. Men ska jag skämmas för att jag som vuxen läser unga tjejer och killas bloggar? Nej. De som ska skämmas är de som skriver glåpord efter glåpord över unga människors ord.
Jag måste erkänna att jag tycker de är värda sina pengar, dessa unga tjejer med sinne för detta med att blogga in pengar till sig. Jag läste den här
artikeln och smålog. Min favorit blev
Kisses rosa Paristankar.:)
Vad är hemligheten bakom deras framgångar? Jag trodde först att de var det rätta kontakter, men jag tar tillbaka mina ord. Det är deras personlighet och karisma, en portion tur och modet att våga sticka ut, som är hemligheten. Så kontentan av det hela är att de är unga men att de också behöver de vuxnas stöd och råd i att veta vad som är rätt eller fel i cyberddjungeln, för med facit i hand. Det finns många fällor och alla ord är inte alltid så vackra ord.
Fortsätt att skriva, tjejer!
Margareth, gammal och grå, men ung i sinnet..:)
Hänvisar till dessa artiklar:
Tjejerna har bloggmakten KO granskar BlondinbellaNy granskning av Blondinbella
.jpg)
