Monday, December 7, 2009

Fikatrauma, rymdbesök och miljötänkandet i ett



Rubbad och förödmjukad? Jag brukar sällan läsa kända människors bloggar men idag när jag surfade runt och såg dessa tunga ord om den totala misären i att bli offentligt nedtrampad som förälder och snart blivande sådant, kunde jag inte låta bli att bli förfärad ändå ner till tårna.

Förskräckligt, Jag lider med dessa två profiler. Vilket fruktansvärd öde i att leva i denna kalla verklighet. Jag menar, deras tunga ord och förtvivlan övergår förståndet i mångas verklighet och då syftar jag på de som har blivit våldtagna, utnyttjade i trafficking, misshandlade och nedtryckta, Jag syftar till de som inte har tak över huvud,de som tvingas stjäla för att få mat, de som tvingas sälja sin kropp för att ge sina barn tak över huvudet, de som förlorar sitt arbete, sin hälsa, som tvingas till AB och AF, de som förlorar sina nära och kära, de som kämpar dag ut och dag in och för att ej förglömma de som bor i krigshärjade länder och har förlorat allt i krig och tvingas att tiga och hålla tyst, sälja sig själv på grund av den ultimata nöden i terrorns och censurens gap.

Du är rubbad om du tar med barnen (tack Italien och många andra länder, som tillåter barn att följa med på fika) och förödmjukat om du inte kan fika med gullungen.

Hemskt detta att inte kunna fika med sina barn på ett café. I natt lär jag att ha mardrömmar och längta mig bort till Italiens fikavänliga stad..:)

Äsch, hallå därute, igen som kan sponsra en resa till Italien så jag kan ta en espresso i lugn och ro? Jag lovar att ta bedårande fotografier och marknadsföra landet som en proffs..:)


Jag har aldrig känt mig attraherad av Ullared men av Italien. Ärligt talat så tycker jag inte det är så himla kul i att shoppa saker i det oändliga,saker som kanske är billiga att införskaffa men ack så dyra i att återanvända. Saker som vi kanske inte ens kommer att använda, saker vi inte kan ta med oss när vi förpassas till ett annat liv. Men kanske allt är bara ett spel för galleria, alla dessa köplusterubriker. Jag behöver inte limousine som tar mig till kaffet i och med jag har fullt förståelse att bilarna ska vara till för klimathjältarna som vill förändra vårt, ja just det, vårt "giriga" klimat.

Ack sköna dröm, kaffe i all ära, nu är det klimatkonferensen som upptar mina tankar. Det skrivs mycket om det och jag hoppas att ordet inte enbart stannar vid ord. Skogar skövlas för kaffeplantage och sockerbetor som värmer rika och ger oss rätten att ta den där fika som vi sucktar efter.

Världen behöver ett mirakel.
och mirakel i Schweiz behövs dubbelt upp med tanke på deras stenålderstänkandet utan lärdom av det förgångna:(
Fattiga försöker överleva med det lilla de har till godo utan att ens veta vad klimatförändringar betyder och kaffe är kanske de enda svarta guld de äger. Deras problem i att få mat på bordet är ingenting jämfört med problemet i att kunna fika med sitt barn på ett kafe. Jag tror inte det är de fattigaste som är de största bovarna när det gäller klimaten, om jag ska vara ärligt. Utan det är vi som vill ha våra fika här och där.


Jag behöver semester, en kaffebryggare som brygger gott och en resa till Italien.:)
Ciao Italia. Te amo.

Rymdsemester tar jag i mitt nästa liv.

Sunday, December 6, 2009

Ljuset i mörkret tiger.



Det var länge sedan jag surfade runt och läste svenska nyheter och reflekterade över vad som skrivs i ord och bild. På gott och ont, kan tänkas. Ibland tycker jag synd om er, ni som försöker följa mig i mina turer när jag kommer och går, försvinner till och från.

Nej, jag är egentligen pest och pina i fråga i att vara en snäll bloggare som håller mig till en enda plats. Men jag är lite av en rotlös själ i min vandring on cyber. Fast jag saknar ibland att blogga på Aftonbladet; bloggen där är gjord för fotobloggning och bilderna blev så fina. . Men det blev för mycket för mig att hålla reda på bloggen där, bloggen här, min website och så lite andra platser som jag surfar till och från. . Jag märkte att jag blev stressad och i slutet så började mina inlägg se ut som guppiga pannkakor.

Jag har varit duktig på att minimera tiden, numera håller jag mig bara till på få ställen runt om i världen. Egentligen är jag mest på facebook än någon annanstans. Jag loggar in där när tiden känns avlägsen, , skriver några ord på bloggen, publicera en bild eller två och så loggar jag ur. Det som är roligt med mina kontakter på facebook att det är så internationellt . Jag älskar olika länders kulturer. Mitt sätt att resa världen runt och inspireras av möten människor emellan. En dag, har jag lovat mig själv, ska jag vara så pass återställd med allt att jag tänker resa världen runt och helst bosätta mig någonstans därute. .  Drömmar är mina vingar om frihet.

Och jag har faktiskt öppnat vägen och många dörrar för att kunna förverkliga många av mina drömmar. Nu är bara det sista kvar. Sparka igång hälsan där bak så den sätter fart.



Nu när jag ser bakåt så inser har jag lyckats få mycket ordning på kaoset som fanns och jag har tänt många ljus. Det tog i och för sig ett år längre än vad jag trodde. Men, bättre sent än aldrig. Nu fattas bara att jag börjar kika fram lite mera från min gömda position. Jag drog mig helt undan omvärlden men jag hade inte ork att vara social och jag ville strategiskt följa den schema jag hade satt upp. Att komma tillbaka till hur jag var innan allt.

Första anhalt blir Stockholm , en väninna har lovat att följa med mig. Det känns tryggt för jag kommer att vara lite nervös, nåja, lite är att ta i underkant. Sist jag var i Stockholm tog det mig nästan fyra månader att bli mig själv igen. Konstutställningen i Hjo tog mig tre månader att bli mig själv igen så den här strapatsen bör ta två månader att ta igen mig på`? Skam den som ger sig. Jag krigar mot mitt eget jag och jag kommer att vinna. Jag vet det. Envisheten är en del av mitt jag, behöver jag skriva det?

Men vänta bara. Ni ska få se.




Det bloggas mer om en Anka och om en Tiger än om klimatethotet just nu. Det måste vara oerhörd påfrestande för samtliga inblandade att ha världens ögon på sig och spekulationer skrivna i ansiktet dag som natt. Nej, jag avundas inte dessa kända människors bördor. Vad vet vi, egentligen, vad som döljs bakom stängda dörrar? Är inte sex privat?





Vi alla har ett ansvar.
Här bränner vi jordens energi är faktiskt en viktig ord att reflektera över och ta till sig budskapet och vakna upp ur mörkret?
Bilden säger mer än tusen watt.
Varde ljus och det blev ljus.
Varde mörk i ljuset.

Vi svenskar bränner cirka 300 miljoner värmeljus varje år, visste ni det? Och att värmeljusets hållare kan återanvändas istället för att förstöra miljön. Läs artikeln som är värd att tas fram i ljuset:)
Klimathotet deras vardag är en artikel som jag rekommenderar. Vad är det som håller på att hända, egentligen? Hur nära är vi det avlägsna som inte längre är så avlägsen?




Har du släckt?
Lämna aldrig stearinljus obevakad.
Ha en fin fortsatt andra advent.

I am in a topsy-turvy mood.




Today I am in a topsy-turvy mood.
I can blame the headaches that have kept me in its grip for nearly a week. I wonder if it can be as simple as that my eyes are strained. I should probably go to an optician. Some drawings take time to create and I am a bit fanatical when it comes to small details and the smaller details, the more strained becomes my eyes. Hm.


There is so much that I having only in sketches and I start to feel that it irritates me. If I get a thought, it's disturbs me until it is an illustration. Unfinished sketches make my world spinning more than usual. But I have started to change a bit on my way to create. I'm trying to balance between drawings with the computer but also to paint without computer assistance. It is an art of painting art, as true as it is said. I mastered the technology of creating with computer assistance. I can not say that I am doing when it comes to painting with oil or acrylic. Where I notice that I lack the basic knowledge but I create my own error-related knowledge in how to paint. An art teacher would have a choke if he/her saw how I paint ..:)


I feel tired and The Christmas is almost upon us and I want to move up the time until spring. This darkness is undeniably black. The beautiful frost is gone and there is the cold rain that has taken over. Where are the beautiful winters from the ancient winter images? Does anyone know?


Fast, frankly, I would prefer to celebrate Christmas, New Year and throughout the winter on a sunny beach. Dreams are our wings. I fly a lot in my dreams.
Well, best to polish my wings so I can fly over the seas tonight.

När blir en pojke en man?




Det var ju ett tag sedan jag skrev en blogg på svenska. Mina senaste inlägg har riktats mot mina läsare utomlands. Men idag kan jag inte låta bli att göra några reflektioner på svenska.

Det som är intressant är att se hur rubriksättare vänder en händelse till att få läsarens sympati på offret eller på angriparen.

- kastade snöboll -sköts med jaktgevär. Pojken bad för sitt liv.

När jag läste rubriken såg jag en liten pojkvasker a la Emil i Lönneberga ute på bus som blev nedskjuten. Men det visade sig att det var en MAN som tillsammans med sina gelikar, kastade snöboll mot en äldre herres hus.

En pojke. När blir en pojke en man? Ser jag dennes "pojkes" handling summerar jag reflektionsmässigt att han är en omogen tölp som är ute för att djäklas. Att kalla honom en pojke är att förolämpa pojkar i Emil;s ålder.

Ja ja, vi ska ju tycka synd om pojken, det är jul snart. Måhända han inte får några julklappar av tomten? Däremot får pojken klappar från staten som den äldre mannen måste betala för att han försökte skrämma bort pojkvaskern.

Pojke, ja ja, och läser jag DN är pojken från Aftonbladet en tonåring. Hm.

Jag undrar för mig själv; hur länge har pojkligan trakasserat den äldre mannen?

Uppdatering.
Nu har Aftonbladet ändrat rubriken rätt. Helt rätt. :)

Friday, December 4, 2009

Those who paid the price



Those who paid the price was the innocent life ...

It has been nearly one year since Israel launched Operation Cast Lead o n the morning of 27 December 2008. It was at 11:30 a.m. that 88 Israeli aircraft flew above the Gaza Strip and simultaneously struck 100 targets within a span of just 220 seconds. Thirty minutes later, a second wave of 60 jets and helicopters struck an additional 60 targets.

Twenty one days and more than 1300 Gazans were killed in the attacks. Among the dead, at least 70% were civilian. Numerous illegal targets were destroyed, including mosques, hospitals, and United Nations facilities. The people of Gaza whose borders are controlled by land, air and sea were trapped during the onslaught within one of the most densely populated areas on earth.


Richard Goldstone, the first winner of the Stockholm Human Rights Award report on war crimes in Gaza was prompted by the 22-day war between Israeli military and Palestinian Hamas last winter. Goldstone report concluded that Israel and Hamas, committed war crimes and possibly crimes against humanity.

The prize is awarded by the International Legal Assistance Consortium, the Swedish Bar Association and the International Bar Association for "an outstanding contribution to promotion and protection of human rights and fundamental freedoms," according to AFP.

Richard Goldstone has received locally and internationally include the International Human Rights Award of the American Bar Association (1994) and Honorary Doctorates of Law from universities in Canada , the Netherlands , South Africa , the United Kingdom , and the United States and Stockholm Human Rights award . He is an Honorary Bencher of the Inner Temple , London , an Honorary Fellow of St Johns College, Cambridge , an Honorary Member of the Association of the Bar of New York, and a Fellow of the Weatherhead Centre for International Affairs of Harvard University. He is a Foreign Member of the American Academy of Arts and Sciences. Since 1996, he has been a regular member of the faculty of the Salzburg Seminar.



Christmas is coming and I feel sorrow for those that lost their children in a senseless war in which death harvested their young victims.

May they rest in peace and let's pray that this will never happen again.
Margareth

Thursday, December 3, 2009

Christmas Gift to Open Minded.



Are you having trouble knowing what to give your spiritual friends for Christmas? I think I've found the perfect Christmas gift:)

Let us assume that we learn to listen to the soul when it comes to how we should get rid of overweight pounds? Can our soul help us?


Journey of the Slim Soul by Agnes l
There is a new book that has just been released and it provides many eye-opening and contains interesting words of what the soul wants. Does that sounds cryptic?
Well, that's my idea with my words. I will not write a review of the book and reveal too much about the book's content, but I can copy these words, which presents the book:


Who would think that slimming could be a spiritual experience? The Journey of the Soul Slim will not only show you how to trim your figure and get to your perfect shape through healthy eating, it will teach you deep truths that will enable you to reconnect your vibrant and Joyfull soul ...


More information about the book you will find if you visit the writers homepage:
http:// www.journeyoftheslimsoul.com.

I love to make reflections as you know:
Slimming industry would collapse, these trend setters who want us all to look like anorexic would disappear, we would be happy, healthier, richer in both heart and soul and not forgetting. How much money we would save ..:)
So, that's was the tip number one on what to buy for Christmas this year.

Tuesday, December 1, 2009

The exhibition - Art Project 1001001



The exhibition will start here:
Stockholm University, Department of Social Work
14th - 18th December 2009


I still don't know if I will be able to afford to travel to the opening. But everything indicates that I may send my artwork by train and I as the creator stay at home. Stockholm is far away from this little town and the trip to the capital, hotel etc is so expensive.: (
But I am glad to represent Sweden. It is an honor.

How is it I always think for myself: Always see from the bright side of life.
One day you shall see; I will be able to travel around the world in various exhibitions ..:) One day I will have my health back and so the economy too.
And when that day come I will move out from Sweden to a place where I have a better future.:)